Muskler rapporteras saknade efter ett...
Vi har skapat en Armbrytarliga, ett synnerligen seriöst påhitt med ett riktigt intagningsprov och regelbundna möten.
Trots mina inte överdrivet muskulösa biseps var jag naturligtvis med under invigningen av denna grupp.
Trots mina minst sagt mesiga överarmar fick jag till och med ett oförtjänt men åh så coolt smeknamn som alla (speciellt Mira) var ytterst avundsjuka på.
SPÄNNARN
Här har vi mig
- Intagningsprovets första steg gick ut på att vinna en match mot Bettan. Det gjorde alla och Bettan blev ligans husdjur.
- Steg två var att gå ner till VIVO, grabba tag i ett sexpack, ställa upp sig på rad och sedan delta i nästa utmaning, en tävling i vem som orkade hålla sexpacket med rak arm i 90 grader längst. Anton vann, men han är ju boxare. Amalia förlorade. Hennes straff blev att inleda tävlingens tredje steg.
- Steg tre var lite klurigt, man skulle ställa sig utanför Crave (snabbmatsresturangen utanför hornstulls tunnelbanestation ni vet) och sedan trippa omkring där tills man hade flörtat tillräckligt mycket med random dude för att lura in honom på Crave på ett parti armbrytning.
Sista utmaningen var skitsvår, fy fan vad svenskar är misstänksamma och tråkiga. Folk hittade på alla möjliga ursäkter för att slippa ifrån oss. Speciellt uppenbart var det med bruden som började förklara på engelska (med så mycket svensk brytning att jag ville slå in käften på henne) att hon hade bråttom till flygplatsen.
Alla blev i alla fall intagna. Och hur pinsamt dålig jag än må vara på armbrytning så skapade jag mig ändå en värdig profil under kvällen. I Brytarhålan, ligans näste, var hela badkaret fullt med nedkylda ölburkar. Innan tuneringen hann sätta igång lyckades jag, jag kvickt som ögat, nappa åt mig tre av dem. Vilket alltså motsvarar en hel helgs fylla!
Men för att återgå till mina muskler. Jag tränar alltså styrka två timmar om dagen. För tre år sedan när jag började gymnasiet startade jag och Mira ett projekt med målet att bli så starka som möjligt på tre år och uppdatera muskelbildarkivet varje halvår. Men...! ÄÄÄHH!!!! Hur har jag lyckats med det här? Jag ska komplettera det hela med en "fôre-bild" så fôrstår ni min desperation.
Svaga brudar i Cirkörs omklädningsrum för tre år sedan.
Och jag har inte blivit starkare. Inte ett piss.
Tre år senare påbörjar alltså utredare Sara granskningen - "Vad hände med musklerna"?
Jag får göra en efterlysning helt enkelt.
Trots mina inte överdrivet muskulösa biseps var jag naturligtvis med under invigningen av denna grupp.
Trots mina minst sagt mesiga överarmar fick jag till och med ett oförtjänt men åh så coolt smeknamn som alla (speciellt Mira) var ytterst avundsjuka på.
SPÄNNARN
Här har vi mig
- Intagningsprovets första steg gick ut på att vinna en match mot Bettan. Det gjorde alla och Bettan blev ligans husdjur.
- Steg två var att gå ner till VIVO, grabba tag i ett sexpack, ställa upp sig på rad och sedan delta i nästa utmaning, en tävling i vem som orkade hålla sexpacket med rak arm i 90 grader längst. Anton vann, men han är ju boxare. Amalia förlorade. Hennes straff blev att inleda tävlingens tredje steg.
- Steg tre var lite klurigt, man skulle ställa sig utanför Crave (snabbmatsresturangen utanför hornstulls tunnelbanestation ni vet) och sedan trippa omkring där tills man hade flörtat tillräckligt mycket med random dude för att lura in honom på Crave på ett parti armbrytning.
Sista utmaningen var skitsvår, fy fan vad svenskar är misstänksamma och tråkiga. Folk hittade på alla möjliga ursäkter för att slippa ifrån oss. Speciellt uppenbart var det med bruden som började förklara på engelska (med så mycket svensk brytning att jag ville slå in käften på henne) att hon hade bråttom till flygplatsen.
Alla blev i alla fall intagna. Och hur pinsamt dålig jag än må vara på armbrytning så skapade jag mig ändå en värdig profil under kvällen. I Brytarhålan, ligans näste, var hela badkaret fullt med nedkylda ölburkar. Innan tuneringen hann sätta igång lyckades jag, jag kvickt som ögat, nappa åt mig tre av dem. Vilket alltså motsvarar en hel helgs fylla!
Men för att återgå till mina muskler. Jag tränar alltså styrka två timmar om dagen. För tre år sedan när jag började gymnasiet startade jag och Mira ett projekt med målet att bli så starka som möjligt på tre år och uppdatera muskelbildarkivet varje halvår. Men...! ÄÄÄHH!!!! Hur har jag lyckats med det här? Jag ska komplettera det hela med en "fôre-bild" så fôrstår ni min desperation.
Svaga brudar i Cirkörs omklädningsrum för tre år sedan.
Och jag har inte blivit starkare. Inte ett piss.
Tre år senare påbörjar alltså utredare Sara granskningen - "Vad hände med musklerna"?
Jag får göra en efterlysning helt enkelt.
Kommentarer
Trackback
