CHIQUIRRITINA

Jag har varit hemma i Stockholm i fem dagar
jag har redan
problem med banken
problem med csn
problem med att hitta jobb
problem med att hitta stipendium
inga pengar
punkt
basta

och fruktansvärda problem med att hitta tid att fixa alltihop.

Förbaskat jävla trött på alltihop. Nu tycker samhället att jag är vuxen och hej hopp, plötsligt måste man fixa all möjlig jävla skit.

Jag vet inte hur många gånger jag har försökt reda ut begreppet "att bli vuxen". Inte kan jag säga att jag är det eller någonsin kommer bli det i alla fall. Jag sa det till mamma härom dagen och hon blev helt tyst och tittade på mig som om jag var dum i huvudet. Jag ska bli Peter Pan när jag blir stor. så slipper jag bli vuxen.

 Hur unkommer man detta moln av måsten och plikter som plötsligt kommer flygandes under ens 18 års natt och placerar sig i ens hjärna? Inte går det att blåsa bort, det försökte jag igår. Och i förrgår, och dagen innan dess. Varjenda dag sedan 12 maj har jag blåst på det men det blir bara större och svartare och regnar bara mer och mer.

Jag vill inte vara vuxen. Och jag hatar den dumma tanten på Nordea.
Imorgon tänker jag leka Peter Pan.