CHIQUIRRITINA

Nu har det hänt,
världens undergång har krypit ut ur sin grotta och börjar sakta men säkert sprida sitt unkna mörker på vårt lilla jordklot.

Upptäcken kom som en chock för några fredagskvällar sedan när jag barnvaktade mina älsklingsungar, Tristan och Sanya. Hela kvällen hade varit som rena paradiset, vi hade gjort en hinderbana i trädgården, lekt rally i vardagsrummet, dansat oss vilda till Abba greatest hits och satt nu fullkomligen utslagna med en varsin portion fruktsallad i soffan. De hade slagit på TV:n för klockan visade Bolibompa dags, jag gick ut i köket för att rodda lite men stelnade plötsligt till.
Bolibompas "nya" introlåt fullkomligt dånade i mina öron och ett moln av arga bin började surra kring mina öron.

Jag hade lyckats se till att slippa höra den där förbannade introlåten så duktigt. Alltsedan jag var nio år och låten första gången introducerades hade jag både lärt mig vad ordet bojkotta innebar och duktigt demostrerat det pa SVT:s barntimme.
Tills nu.
Jag blundade och tänkte att jag måste acceptera att världens förändring, måste skärpa till mig nu.
Jag väntade en stund tills introt var slut och tog sedan med mig saften, ut till barnen.
Mitt mod skönk för varje program som sändes, inga av de fina gamla barnprogrammen från förr visades, utan var bistert ersatta av kommersiella serier med fult ritade, neonfärgade teckningar och skrikiga röster.

Har ni ingen inspelning av Björnes magasin? frågade jag plötsligt barnen.
- Inspelning? På DVD menar du? frågade Tristan.
- Jaa, eller videoband, svarade jag.
- Videoband? Barnen stirrade oförstående på mig.
- Vad är videoband? frågade Tristan.
- Ja, och vad är Björnes magasin, fyllde Sanya i.

Jag tappade hakan, totalt mållös
Utan att svara gick jag tillbaka in i köket och kom inte tillbaka förrän Bolibompa var slut.

Björnes Magasin finns inte mer. Nya genertionens barn vet inte vad det är och inte heller vad en VHS-spelare är.
Jag börjar bli gammal
och jordens undergång närmar sig.
                                                                      Skit-industrialisering

Paradiset jag befunnit mig i hela kvällen hade börjat småryka i kanten och när barnen tillslut gått och lagt sig satt jag ensam kvar i det brinnande helvetet. Tack och lov har vårat industrialiserade samhälle gett oss något som kallas youtube, vilket räddade mig denna kväll.

Jag tittade på gamla barnprogram och det förra Bolibompa introt hela natten ända tills det sista biet hade lämnat mina öron och jag lyckats släcka elden.

1990-talets bästa SVT barnprogram, åh så fina de är.

Vilken var din favorit?

Björnes magasin 
Sagostunden
Joelbitar
Trasdockorna
Rädda Joppe
Darkwing duck
Ducktales
Mjölktandsmössen
Ika i rutan
Barbapapa
Pingu
Kalles klätterträd
Anslagstavlan med Linus pa linjen
Mumindalen
Beppes godnattstund
Luftens hjältar
Skymningssagor
Fler myror är fler än fyra elefanter
Alfons Aberg
Bamse
Baltazar
Bumbibjörnarna
Nalle Puh
Räddningspatrullen
Disneydags
Lennart Hellsings ABC
Sommarhajk
Smastjarnorna
Bullen
Kenny Starfighter
Hjärnkontoret
Lilla sportspegel
En cell-sam historia
De vilda djurens flykt
Den vita stenen
Fran A til Ö
Tecknade pärlor
Babar
Tintin
Fabrorn som inte ville vara stor

säg till om jag har gömt någon viktig

Och här har vi det älskade, det äkta Bolibompa introt  och sa sjalvklart den gamla fina slutvinjetten